Sedan jag återvänt från ledigheten har det hänt så mycket. Åtminstone känns det så. På jobbet har vi en intensiv vår framför oss med många pilotbesök och två seminarier. Landet förbereder sig för presidentval. Människor jag känner har dött (fyra sedan årsskiftet). Min pappa har varit på besök och reparerat en massa. Mitt avlopp är sönder, men husägaren har lovat fixa det. Vi har vattenavbrott stup i kvarten. Snart instundar ett bröllop och nästa helg är det kyrkans årsfest. Vi har en ny finsk kollega. För någon vecka sedan var det plötsligt tio finländare på plats i staden, men nu har de rest. På något sätt är nog Senegal mer händelserikt än Finland, trots att Finland är stressigare.
 |
| Ibland är Fatick väldigt vackert. På bilden katolska kyrkan och en vitluddig himmel. |
 |
| Under ett pilotförsamlingsbesök konstaterade Latyr Faye (kateket, förskollärare och informationsansvarig) att prästgården i Toucar hade ett träd vars bark har en uppiggande effekt. Då han rensat och strimlat fibrerna trädde han in dem i en flaska. Sedan häller man bara vatten på och dricker. Trevligt att höra att inte all traditionell kunskap går förlorad. |
 |
| Fatick har fått en pizzeria! |
 |
| ...och ett luftkonditionerat kafé! |
 |
| Förra veckan höll Jaakko Löytty en konsert tillsammans med några cellister. Det var en ganska stark kontrast till Nicolas Sarrs musik som spelades först. Båda stilarna har sina fördelar och det var speciellt att sitta och lyssna på Kahden maan kansalainen-låten just där. |
 |
| I tisdags diskuterade vi rollfördelning i söndagsskolarbetet i Gandiayes församling. Församlingsrådet var riktigt engagerat och tyckte det behövs fler möten där de får info om sitt ansvar och sitt mandat. En av utvecklingsarbetets nyrenoverade förskolor fungerade som lokal. Barnen hade dekorerat med återanvänt material. Fint! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar