Etik

Det är 34 grader celsius i mitt sovrum och värmen strålar från väggarna. Grannen kokar mat på öppen låga. Jag stänger fönstret som vetter ditåt och överväger: Ska jag slå på luftkonditioneringen eller inte? Idag har jag nämligen deltagit i en konferens om klimatförändring och luftkonditionering är ganska energikrävande. Men jag väljer att slå på den. Lyckligtvis blåser den nu sval luft till skillnad från tidigare under dagen. Mina grannar får försöka stå ut med värmen. Jag kan vila tack vare mina västerländska pengar. Orättvist!

I början av min tid i Senegal lät jag bli lyxen och svettades istället. Jag har blivit lat och bekväm. Visst försöker jag mitt bästa då jag inte har något val, t.ex. på en arbetsresa. Det funkar rätt bra faktiskt, men sedan då jag kommer hem njuter jag av tvättmaskin, kylskåp och dusch. Men om alla gjorde så skulle världens resurser ta slut rätt snabbt. Sedan funderar jag på mina grannar. De får lov att tvätta hela familjens tvätt för hand. Det tar tid och är tungt. Det vore så mycket enklare ifall de tvättade hos mig. Men då antar jag att jag skulle bli tvungen att besluta vem som får tvätta hos mig. En väldigt känslig fråga. Jag misstänker att min egen tid skulle försvinna också. Suck! Att dela med sig är tydligen inte min starka sida. Det är alltid en massa etiska överväganden i det här landet och vore jag Jesus misstänker jag att valet hade varit relativt enkelt. Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Det gör jag helt klart inte.

Fast det finns en tredje synvinkel. Att hjälpa kan också skapa beroenden. Om jag hela tiden ger en av mina kompisar en fördel, vänjer sig denna person med det. Om jag kan fortsätta ge denna fördel, är det inte ett problem (förutom att det kan skapa avundsjuka hos de som inte får fördelen). Om fördelen leder till en möjlighet för min kompis att ta sig vidare på egen hand (t.ex. utbildning) är det inte heller ett problem. Men om det leder till ett osunt beroende av mig, då är det ett problem. Å andra sidan tror jag fortfarande att Jesus skulle dela med sig av sin tvättmaskin och låta bli luftkonditioneringen. Eller sälja maskinen och tvätta för hand? Göra sig av med sin rikedom...

I Finland behöver jag inte fundera på det här. Istället är överflödet och konsumptionen överväldigande... en tid. Och sjävklarheten i det hela gör mig lite irriterad på oss västerlänningar. Vi förstör världens resurser i godan ro, medan senegaleserna får ta konsekvensen av färre regn. Men det  hindrar mig inte från att konsumera så mycket jag bara orkar - eftersom det nu är möjligt och jag inte har någon medmänniska att skämmas inför... Fast tanken på dem där hemma (i Senegal) väcker skammen, om jag tänker på det. Så jag låter bli... ibland.

Här är poängen: Innerst inne vet jag att det är super orättvist. En dag kommer jag antagligen att bli lika dömd för min rikedom som jag dömer slavägare idag. Å andra sidan skulle gemene finländare antagligen be mig chilla lite. Man kan inte göra allt för alla. Man måste dra gränsen någonstan. Jag är nästan varje dag utanför min bekvämlighetszon och för att orka leva här länge, behöver jag en frizon.  Men å andra sidan träffar inte gemene finländare mina grannar varje dag. Så kanske lösningen är att stänga av luftkonditioneringen ibland, betala några skolavgifter till, sopsortera bättre, ge mer till utvecklingsarbete, promenera oftare och köra mindre? Tänja på gränserna för uthålligheten i allmänhet. Small steps.

Då och nu

I Finland kom jag över några foton som är tagna för ungefär 35-40 år sedan. Jag råkar ha andra gamla bilder också och paralleller till några av dem idag. Urvalet är inte representativt för någon filosofisk idé, utan är helt enkelt vad jag hittat i mina foto-filer. Tydligen handlar allt om hus.

Kabannen i Fatick.

Arbetscentret i Fatick

                                                     Bild från taket på centret i Mbour.

Fördelning av resurser

Här är en link till ett tema som är värt att fundera på.

http://justsomething.co/where-children-sleep-20-powerful-photos-of-kids-bedrooms-from-around-the-world/

Bayfaal och betyg

Först hör jag dem ur högtalarna. Inget nytt med det. Sedan ser jag dem. 20-30 män i brokiga skjortor, breda läderskärp och rasta står tätt packade i en cirkelformad kö. De lyfter armarna till öronen då de mässar eller halvropar. Då jag hör dem brukar de kännas skråliga, men nu då jag ser dem börjar jag ana hur de eventuellt kunde uppfattar det själva. De är fulla av maskulin tillbedjan och kamratskap där de står under ett tältak vid torgets vägkant. Taxi-chaffeuren nynnar med i den rytmiska melodin medan han kör oss vidare och jag tappar dem ur sikte. Jag gillar att religion är en så vardagligt offentlig företeelse här. Det hade varit spännande att iaktta dem lite till.

Jag är i Dakar för teologernas betygsutdelning. Nu är de alla på praktik i församling eller i kvinnornas förening. Vi kommer att ses oftare, men jag kommer att sakna våra gemensamma stunder på institutet. Nu börjar ett nytt kapitel. Min bön är att de blir väl mottagna och kan finna en plats i sina nya roller.

Vi kom på torsdag kväll och sov på kyrkans center för att hinna i tid på fredag morgon.

Jag fick representera FMS och kände mig rörd för jag gillar skarpt de examinerade. 

Här är de med sina intyg. 

Anne Marie är tillbaka från sin fortbildning. Hon är full med nya idéer, men också trött, eftersom studierna varit intensiva. De första veckorna sov hon hos mig medan hon sökte ett rum, men nu har hon flyttat. Hon var trevligt sällskap.

Dengue

Termometern visar på 35. Det är fuktigt. Svetten svider i ögonen. Jag borde bära långärmade kläder, kanske en skarf och strumpor. Fatick har nämligen flera fall av dengue-feber. Myggorna är aktiva på dagen och finns rikligt på arbetscentret. Vissa dagar använder jag myggmedel åtminstone på fötterna, men ibland glömmer jag. Så länge man sitter i vinddrag av t.ex. en fläkt har myggorna svårare att sticka.

Den här myggan var inte helt tydligt vitprickig, men jag tror den hör till arten som kan smitta med dengue.

Det gamla avloppssystemet. De håller på att göra nya nu vilket är ett steg framåt. En del vägar håller också på att få ny asfalt efter kanaliseringsarbetena.

2019 ska Senegal hålla presidentval och inför valet är det många yrkesgrupper som passar på att strejka. En grupp som strejkar i Fatick är skräpteknikerna. Sedan de första dengue-fallen har myndigheterna städat undan en del av skräpet, och bekämpat mygg med gift i min stadsdel. Tyvärr hade vi ett stort regn samma kväll, så det är svårt att veta om det hade någon effekt.

Den här stranden har delvis städats upp sedan bilden togs.

Be gärna att man skulle få bukt på myggen och smittan. Och till er som är oroliga: Det är lite med dengue som med ormar - otäckt om de drabbar en, men i vardagen märker man väldigt lite av det. De värst drabbade är de som inte har möjlighet att få vård.