Tredje veckan i september var inte som andra veckor. Bilen var kvar i Dakar på reparation och ett församlingsförskolornas seminarium hölls i Fatick. Det vara bara att promenera till jobbet, eller ta bussen. Det senare är roligare om man inte gillar att ha stora svettfläckar på bröst och rygg. Bussarna är väldigt praktiska och billiga, samtidigt innebär de också att man promenerar lite mer än med bil (dvs får motion) och att man tappar lite tid förstås. Istället får man fina möten med människor och jag märkte att jag kände igen min barndoms upplevelser på ett annat sätt. Fint.
Vi har nya amerikanska praktikanter. På bilden sitter Anne Marie och Waly i bakgrunden och Mercedes Lee lyssnar på en föreläsning om barns rättigheter som jag försöker översätta bäst jag kan såhär i början av hennes tid i vår avdelning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar