Ebola förstör hotellindustrin

Trots att Senegal inte har ebola har rädslan för sjukdomen konsekvenser även här. Många hotell är utan kunder och det ryktas om en hel del hotell som måste stänga. Det är mycket sorgligt och många människor kommer att bli av med sitt levebröd. Om du funderar på att resa kan du gärna överväga vårt land: Senegal.

Avslut och ny start

Så var året nästan slut. Imorgon har jag min sista lektion serer. Provet idag gav vistordet 7,5. Det är ok. Vi har hunnit se på hela grammatiken, men inte öva allt. Hädanefter är det bara självstudier (och praktik) som gäller vid sidan av jobbet. Vår lärare har iofs hotat/lovat komma och kolla upp att vi inte glömmer bort språket. Det är vänligt.

Jag kommer att börja det nya året och livsskedet med några dagars semester. Sedan börjar det egentliga jobbet och de första dagarna blir i Mbour. Först ska vi precisera min arbetsbild och så har Jeunesse de l’église (ungefär: kyrkans ungdom) ett möte där de går igenom allt som de gör i församlingarna.

Den här månaden har innehållit ett besök på islamseminarium i Thiadiaye, några eftermiddagar på söndagskollärar seminarium, missionärernas vackraste julsånger, avskedsgudstjänst (med dans) för vår praktikant i Gandiaye, julfirande hos en prästfamilj i Dioroup och ett veckoslut med julbjudningar hemma hos mig. Ja, och flera besök på posten! Härligt med julkort och paket! Julklappsöppnandet gjordes denna gång via skype.

De vackraste julsångerna inleddes med glögg.

Jag försökte mig på bullar, men ville vara lat med snabbvariant. Saknade dock muffinsformar och fick impriviserat vika askar av smörpapper. Bullarna smakade mer kaka än bulla, så nästa gång gör jag inte snabbvarianten. 

Det har kommit en hel del kyliga nätter och jag fick utslag. Antagligen är det lite väl torrt för huden.

Det glada budskapet inramat av juleljus.

Julnatt i Diourps kyrka! Fullt med folk, och mycket unga människor.
Det är svårare att få med de äldre. Kanske för att det var midnattsmässa...

Lucia

Lucia blev tidigt en av mina favorithögtider. Det var förstås stämningen och att få vara i centrum som tilltalade. I min svartvita tonår kändes min lucia-iver inte så bra, eftersom jag tyckte det var lite för mycket helgondyrkan för min smak. Numera har jag valt att tänka lucia som en förebild och ta tillvara det som är gott i traditionen. Visst är jag ännu lite perplex med vissa bitar, men jag tror vi mår bra av förebilder. För mig representerar Lucia att följa sitt kall och att stå på de fattigas sida. Hon kan också representera karriärskvinnan eller kampen mot tvångsäktenskap.

Många helgon är martyrer. Man kan säga att de tidiga kristna ibland gick lite väl långt i att önska sig martyrdöd och t.o.m. provocera fram det. Läste någonstans om en person som gick till myndigheterna i Romarriket under en tid då kristna inte förföljdes men var förbjudna. Hen gav sig inte då myndighetespersonen försökte undvika att väcka åtal och därmed bli tvungen att avrätta fången. Handlingen demonstrerade förstås det orättvisa i Romersk lag, men känns vid en första anblick lite väl extrem. Var motivet enbart att göra civilt, pacifistiskt motstånd eller var det även en perverterad önskan om att bli en fin hjälte?

Jag tycker det är viktigt att minnas att "martyr" i kristen tappning aldrig betydde att man samtidigt gav sig på andra. Villigheten att dö för sin tro var inte en villighet att döda sin medmänniska. Att bli martyr visade på att det finns något som är viktigare än det egna livet och att döden inte har sista ordet. Det var en av orsakerna till att kristendomen fick spridning. Kristendomen bär tanken att nederlag inte egentligen är att förlora.

NT genomsyras av tanken att vi kommer att vinna trots att det ser ut att gå precis tvärt om. Om man förföljs, så var det bara att räkna med. Om antalet kristna minskar, så var det också bara att räkna med, det står i evangelierna, det står i Uppenbarelseboken osv. I den mest (?) dramatiska tiden av kyrkans historia, då Jesus inte hade kommit trots att man hade väntat det, och förföljelserna började ta fart, var apostlarna villiga att offra sina liv - Inte för att de sökte döden, utan för att de vägrade vara tysta med budskapet: att ondskan brutits och att alla som samarbetat med ondskan erbjöds full amnesti och full äganderätt till kärleken och människovärde.

(Den 11.12 firade mouriderna Magal Touba. Då besöker de staden Touba med moskén till minne av sin grundare Amabou Bamba (som visst stod för pacifism han också?) Här är en bild jag tror föreställer just den moskén från 1970-talet. Tror min farfar tog det fotot.)

bröllop

Detta veckoslut firas bröllop i fem dagar i kvarteret. Kvällar och morgnar är fyllda med musik. Just nu är det trumning som hörs i hög hastighet. Försökte hitta något liknande på nätet men hittade bara detta. Varning, de dödar även en ko på videon.

Senegaleserna har olika slags trumrytmer beroende på vilken fest som firas. Man kan alltså kommunicera en hel massa med hjälp av trummor.

Glad självständighetsdag till alla finländare! Ta en titt på detta:  56 reasons to move to Finland

Ensimmäinen adventti

Mitäköhän olen tekemässä tässä kuvassa? Suomalaista perinnettä kokkailen.

Niin, ehkä kaikki ainesosat eivät ole perinteisiä: Bisaappi, lime ja mandariini, kadremumma (löysin puuterina jostakin Mbourista), kaneli ja tietysti sokeria. En löytänyt mausteneilikkaa ja unihdon ostaa inkivääriä.

Mutta, minun täytyy sanoa että hyvältä maistoi (myös ilman rusinaa tai manteliä)! Varsinkin kun suomalaiset vieraat olivat tuoneet piparkakkuja.

Hyvää ja siunattua adventin aikaa!!