Juletid 2019

Jultiden firades med kyrkliga fester, grannars fester, utländska och lokala vänner, resa till havet samt nattmässa med dop av vuxna och barn.

Glad självständighetsdag Finland!

En god självständighetsdag önskar jag oss alla finländare. 

Hyvää itsenäisyyspäivää meille kaikille suomalaisille! 

Suomen itsenäisyyden juhliminen Senegalissa tuntuu hyvältä. Olen saanut onnitteluita ompelijaltani ja työkavereiltani. Linnanjuhlien seuraaminenhan on traditio ja antaa mielyttävää yhteyttä Suomeen. Silti afrikkalaisten suurlähettiläiden vaatetus tuntui kodikkaammalta tässä vaiheessa elämää :)

Under festen på slottet intervjuades krigsveteraner och Finlandia-hymen sjöngs. Det fick mig att tänka på att Finlands historia både är lång och kort. Det är inte länge sedan vi var en fattig, i andras ögon ganska obetydlig folkgrupp. Genom samarbete byggde folket ett samhälle som blev fritt och ett av de sk. lyckligaste i världen. Exemplet på sådan förändring ger hopp för länder som kämpar med stor fattigdom eller konflikter.

I början fanns inte i Finland en känsla av att vi var berättigade till allt möjligt. Jag tror det är vanligare idag, då vi fötts i ett land där våra rättigheter på många sätt respekteras. Vi unga (ja, jag hör väl ännu dit ifall presidenten också kan kalla sig en av de yngre) borde minnas att förvalta det som tidigare generationer har gjort för att vi ska ha det bra. Det är inte självklart att det alltid kommer att vara så. Måtte vi inte i själviskhet slösa bort välfärden. Må vi göra vår del för att även göra hela världen till en bättre plats. Sådant har Finland faktiskt också gjort en del. Idag är jag är hoppfull eftersom många av våra tonåringar är engagerade för miljön. Vi får be för den generationen!

Jag vill också tacka mitt land för att jag som kvinna har så många möjligheter, som inte alls är självklara för kvinnor i stora världen. Min bön är att det ska få fortsätta och bli ännu bättre för alla!

Ingen är fri innan alla är fria.
Kukaan ei ole vapaa, ennenkuin kaikki ovat vapaita.

Första Advent i Mbetitte

Adventstid är inte en stor grej här i Senegal. Åtminstone inte i vår kyrka. Jag hade glömt bort det och tänkte med en viss saknad, att jag inte har någon adventskalender i år. Sedan kom jag ihåg att det egentligen är lättare att inte satsa så mycket på julstämning då jag är i Senegal. Det blir så lätt att börja jämföra med firandet i Finland, när det egentligen fungerar bättre att njuta av lokala seder medan jag är här. Men någon slags adventsförberedelse tänker jag trots allt satsa på. Kanske en bönerutin...

Idag talade vi med Mbetittes församling om att bli en ny tyndpunktsförsamling (istället för våra tidigare pilotförsamlingar). Vi deltog också i deras adventsgudstjänst. Det kom personer från alla kapellförsamlingar och jag uppskattade dem till ca 85 vuxna och ungdomar, samt 65 barn.

Vid stunden för predikan steg barnen upp och gick till söndagsskolan. Det kändes som om halva kyrkan gick ut, för vid det laget hade inte alla vuxna kommit ännu. Vid själva mötet var vi inte ens 20 personer för många måste resa långa vägar för att tillreda lunch i sina storfamiljer.

Söndagsskolbarnen kommer tillbaka in i kyrkan för att få sin välsignelse efter nattvardsstunden.

Be gärna för Mbetittes församling och för de nya informatörerna. Församlingen är utspridd på ett stort geografiskt område och det kommer att bli en utmaning i för dem som ska ta ansvar. Be också att kvinnor som valts till informatörer ska våga tala också om det finns äldre män med i åhörarskaran. Det har visat sig vara lite svårt i vissa sammanhang.