Profeter och vardag

Veckans undervisning på det teologiska institutet är över. Vi har jobbat med profeterna som fördömde sina egna kungarikens orättvisor och varnade för följderna av att inte leva upp till det uppdrag de fått av Gud. De skulle vara ljus för nationerna, men förtryckte istället både sina egna och främlingarna som bodde bland dem. Det är lätt att dra paralleller till dagens värld och även till väst, som anser sig stå för mänskliga rättigheter.

Hebreiska till vänster och profeterna enligt deras tidsperioder.

Vakten till lägenheten där jag tillbringar veckoslutet var på humör att prata igår. Han känner till Yeumbel där institutet också är beläget och vi började prata om stadsdelen. Det var ett dystert samtal som mynnade ut i ett uppgivet konstaterande om att Senegals ledande släkter är korrupta och att livet här är väldigt svårt. Finns det någon framtid och någon positiv utveckling för vårt land, undrade han? Vad säger man? Det stämmer att här finns en hel del korruption och att det är sjukt svårt att ändra på ingrodda vanor och på grupptryck.

Men jag är här för att jag tror på en framtid för senegaleserna. Missförstå mig inte, jag ser inga snabba lösningar. Senegal har troligen en mycket längre väg att gå än Finland hade efter kriget. Vårt samhälle hade sedan länge tränats i de strukturer, institutioner och ideologier som dagens demokratier är uppbyggda på. Ta t.ex. läskonsten som funnits sedan hundratals år tillbaka. Men alla samhällen förändras. Det kan gå långsamt genom målmedvetna, ihärdiga, långsiktiga och mångsidiga insatser (t.ex. kampen mot tobak) eller genom oväntade omständigheter.

Vad jag vet, är att jag är kallad att göra min lilla bit här. Det kan lyckas eller gå åt skogen, men det här är min uppgift nu. Är jag den trogen kan det sätta igång en kedjereaktion som ingen kunde förutse. Eller kanske frukten inte blir stor. Kanske det bara är en droppe i alla rännilar som om några hundra år bär frukt. Vem vet? Men de människor jag möter är viktiga. Och detta ger mening åt mitt liv. OCH jag tror på den Gud som lovat byta ut stenhjärtat till ett hjärta av kött hos dem som sätter sitt hopp till Herren. Förvandlade hjärtan är vad vår värld behöver. (Hes 11:19)

Tack för finlandssvenska tidningar!

Det är så tacksamt att läsa finlandssvenska tidningar! Tack till er som besörjer mig med dem. Det hjälper att veta vad som pågår där hemma, men också annat. Idag läste jag Kummin och märkte att det var flera artiklar jag skulle vilja översätta till franska, så att mina kolleger också kunde ta del av dem. Det finns så mycket fint som görs i Finland i församlingar och andra kristna organisationer. Då man själv lever där tänker man inte på det, men i Finland finns en massa kunskap i teologi, pedagogik och psykologi som kan användas i det konkreta arbetet. Tack till alla er som engagerar er och gör saker för barn och unga! Tack till tidningar som sprider infon!

Fredag kväll i Dakar

Jag hinner köra ca en kilometer från det teologiska institutet i Yembel då det blir trafikstopp. En häst har fallit framför sin kärra fullastad med tunga bräder (ett hårt träslag) och en massa unga killar hjälps åt att lyfta av bräderna som fallit på den stackars hästen. En car rapid (blågul skåpbil med fönster och passagerare) står och blockerar möjligheten av köra om kärran i den mötande filen. Då hästen lyckas ställa sig upp springer de unga killarna tillbaka till car rapiden. Människor är hjälpsamma här! Lite senare ser jag en annan häst som halkar på asfalten, men lyckas hålla sig stående. Tur att jag inte är en häst!

Nästa trafikstopp kommer vid ett ställe där det håller på att byggas avloppskanal mitt i vägen. I allmänhet brukar det gå bra, för det har ordnat plats för en provisorisk väg bredvid. Men nu har någon parkerat en bil mitt i körbanan. Vi får vänta ett bra tag. Resten av resan går väl. Det var inte ens kö i slutet av motorvägen! En vanlig början på veckoslutet i Dakar – förutom att det varit lastbilsbrand i Pikine (en stadsdel lång från mig), vilket ställt till det för eltillförseln i staden.

Jag är alltså här för att undervisa teologerna i hebreiska och i Gamla testamentet. Det gillar jag, inte minst för att ”eleverna” är så trevliga. Varje morgon och kväll har vi andakt. Böneämnena varierar, men den lutherska kyrkan och familjerna där hemma är två återkommande teman. Dem kan man gärna be för. På min lista för de närmaste dagarna står det:

-För de rättade filerna av söndagsskolbokens översättning till mina Fatick-kolleger som kommit till Dakar-centret och försök påverka retuscheringen av språket i en mer småbarnsvänlig riktning.

-Fixa repetitionsfrågor till GT och exempel på provfrågor till hebreiskan.

-Fundera hur lektionsinnehållet kan organiseras om för att kompensera de två dagar av muslimska fester jag inte hade koll på.

-Hitta exempel på hur hebreiskan påverkar tolkningen av Bibeln.

-Gör en lista på GT-berättelser som borde läsas innan teologernas studier avslutas.

Bild: Gabriel Bakhoum och Diomaye Ndiaye skriver varsin strof ur Fader vår på serer med hebreiska bokstäver, medan Mercedes Lee (vår avdelnings praktikant till vänster) och Diamane Sene väntar på att få sina uppgifter.